Jag vill tacka speciellt dessa personer för all insperation och för att dem gett mig så mycket av värde och så mycket tacksamhet.

...Maths Nilsson... ...Mathias Smedberg... ...Kent Kjellberg... ...Erik Samuelsson...

...Sebastian Rosell... ...Anders Komenda Lidman... ...Stefan Göransson...

...Mattias Hager... ...Martin Schöld...

...Erica Karlsson... ...Sandra Karlsson... ...Hanna Rindebäck...

...Jill Liljekrantz... ...Jenny Jacobsson... ...Reneé Johansson... ...Lotta Corneliusson... ...Cazandra Westman... ...Marielle Håkansdotter... ...Mia Lindahl... ...Lotta Göransson... ...Lillemor Göransson...

...Sara Komenda Lidman...

Sedan så får jag självklart inte glömma min underbart fina familj, släkt och övriga vänner, tack för allt genom åren och allt som skall komma, vad det än nu må lov att vara.

Sedan så skänker jag en massa tankar till dem som inte finns kvar vid livet och ett par tankar till dem som inte längre har en speciell plats i mitt hjärta.

Inledning:

Skrikandes, tills bara en döv ton återstår smäller jag igen dörren och går ut för att titta på en klar, stjärnfylld himmel. Fan vilken vacker syn det är, jag önskar att den kunde vara lika vacker med andra visioner. Jag kan inte sluta titta upp och till slut så börjar det spänna i nacken. Det är då negativa tankar skapas, jag vill inte få ont av att titta på något vackert.

Sakta så blir den annars så fina, stjärnfyllda himmelen något fult. Jag tänker för mig själv att samhället är likt det som lyser ovanför oss, iskalla stjärnor som till slut kommer slockna. Min hesa hals vill skrika ännu mer, men det går bara inte. Så hes som jag är nu önskar jag att många politiker kunde förbli så man slipper höra deras lögner.

Jag försöker verkligen komma på bättre tankar, men jag känner av hur jag börjar bli en av många som jag lovade mig själv att aldrig bli. Skrev en liten textrad om det hela för ett par år sedan:

"Det känns lite tragiskt med sådana människor som mår illa då dem drar upp persienerna i köket på morgonen och mår illa av utsikten innan dem ens hunnit sätta på kaffebrygaren. Dem känner avsky medans dem rör runt med skeden i koppen. Det klingade ljudet ger dem ångest för dagen som väntar."

Jag fortsätter att promenera runt. Det gör inget att det är lite kyligt ute, så länge det inte snöar eller regnar så spelar det ingen roll för mig om det är varmt eller kallt. Jag har under lång tid förskt hitta en balans melan det positiva och negativa. Tur att man hittat en balans mellan det goda och det onda i sig själv. Många säger att det är självklart att ingen föds ond, men jag är fullt övertygad om att alla föds onda, för det är mycket lättare att vara ond, att inte känna skuld, att inte kunna ha något samvete att bära runt på.

Är världen en enda surrealistisk plats där vi människor är krypande kräk? Med all ondska där ute så får man ibland sådana former av tankar, men det räcker med att se en liten sak som får hela hjärtat och tankegångarna att utstråla lycka. Ett litet barn som ler, då ser man genast ett hopp om att det finns en chans för mänskligheten att vara den bättre och goda sorten, när man ser ett gammalt par promenera hållandes i varandras händer, det är ett bevis på att kärleken är det starkaste och mäktigaste som finns. Man måste finna dessa småsaker.

Det är verkligen en energikick att känna sig positiv så därför är det också en nödvändighet att ibland få känslan av det negativa också. För människan är inget annat än den själv skapar, men man har alltid friheten att avgöra hur skapandet ska gå till. Andras tankar, känslor och handlingar kan du utveckla till dina egna och din egoism kan på detta sätt bli positivt för andra. Det negativa kan i slutändan bli positivt och tvärtom.

Kärlek, hat, vänskap, smärta, glädje, sorg, vilja, kunskap, nyfikenhet, rädsla, kultur och ja sätt dit ord du tycker passa så får du delar av det som kallas för livet.

Ensamhet kan tyckas förstärka osäkerheten men den behövs för att komma till insikt vad man egentligen vill, vad man fruktar, vad som ska göras. Det kanske inte leder till den sanning som man vill men då har man försökt iaf och på så sätt blivit starkare. Det är inte viktigt att vara någon för någon annan än dig själv

Numera så har man pratat med olika personer kring det tomrum inom sig, det som aldrig tycks bli påfyllt vare sig man anstränger sig eller ej, jag fick precis en tanke om vad det kan vara, det kan vara så att det är en del av livets komiska ironi, det är meningen att det ska vara där för att göra en medveten om det som man inte vet något om egentligen, det som är en del av en fruktan som sakta smyger sig på en. Till slut har det utvecklats och kommit till den medvetande delen av ens hjärnan och det sprider sig genom ens tankar och känslor för att strax efter öppna ett nytt kapitel i livets komiska ironi. Det handlar om rena alldagliga saker, saker som man stöter på varenda dag, saker som man smakar på varenda dag, saker man andas in vid varje andetag, saker som gör att män vaknar upp med morgonstånd, saker som gör kvinnor lustfyllda, ja listan kan göras lång.
Det ska svida att leva, det ska vara skönt att känna saker, man ska känna sig fri utanför sina drömmar, man ska vara fastlås vid rutiner och vissa dager så ska det byta ordning. Allt detta för att känna på livets komiska ironi, jag fruktade det innan men nu så är jag öppen för en massa, innan så var jag bara fastlås. Så vad som än nu bjuds så kommer jag stå där med öppna armar, ta emot det och känna på det i mitt liv, om möjligt kanske börja leva efter det. Jag har upplevt en massa under mina år, mer än vad vissa hinner med under en livstid så jag har slutat upp med att bli förvånad, det var på tok för länge sen så jag behöver nog bli det, det är nästan så jag skiter i hur. Jag behöver få smaka på ett par fuktiga läppar, jag behöver en ny utmaning, jag behöver en ny fast punkt, jag behöver en ny dröm, jag behöver få den där käftsmällen som gör att jag vaknar upp så det är vad jag skriker efter, mitt behov är inte tillfredsställt nog, det var det under en lång tid och det var det som gjorde att jag var fastlåst, jag är det till en viss del men förr eller senare så är det dags för ett ombyte.

Det är mycket viktigt att hitta sina inre känslor och föda dem med näring, det är viktigt att parfymera sina tankar så att dem inte stinker, det är viktig att få vakna upp i sin egna takt och få gjort saker i sitt tempo och framförallt så är det viktigt att ibland stanna upp för att hinna andas ut lite. Det är skrämmande hur snabbt allting ska gå i dagens samhälle, man ser folk som pratar i mobilen, bär på 4 kassar, putter fram en barnvagn, ha koll på 2 småungar och detta gör dem samtidigt, stressandes för att hinna med att komma hem så tidigt som möjligt.

Har aldrig förstått varför vi skulle ha nytta av det samhället som blivit. Vad hände där? Ställ klockan en timma tidigare och snooza inte bort dagen. Gå upp direkt när klockan ringer istället och njut av stunderna som du kommer hinna ha. För att morgonritualer är något som varje människa förtjänar. Promenera 30-45 minuter innan du åker iväg till jobbet och du kommer att orka med dagen på ett helt annat sätt.

Jag tittar upp mot himmelen igen och stjärnorna lyser nu vackert. Jag känner att allt inte är meningslöst. Man får lov att ha roliga och tråkiga minnen, det är viktigt att ha dem som en påminnelse för att själv veta vart man är i livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns ju en massa vetenskap om sjukdomar numera. Psykiska som fysiska, men det finns även dem som är en blandning av båda skulle jag vilja säga, depression är det jag tänker mest på. Man är ju så medveten om att det finns men få orkar ta sig igen...

Man börjar märka av kvinnorna mer och mer i ett samhälle som tyvärr till mestadelen är styrt av män. Detta är kvinnor som vågar stå på sig och det är en syn som jag verkligen tycker om, världen behöver verkligen det. Det är dock fortfarande viktigt a...

Tycker verkligen att det är märkligt att dem flesta människor har ett behov att känna sig mäktiga genom att trycka ner andra människor. Denna konstanta fråga om makt och pengar kan inte krossa oss, men även motgångar måste finnas för att man ska ku...

 “Jaha ja det ligger ytterligare ett lik på gatan, det 4:e för dagen En mun mindre att mätta, en mindre att spotta på efter att blivit nedslagen Det är en framtid vi sakta erbjuder barnen som föds till denna värld Det kryper längst ens hu...

 Ibland så önskar jag framtiden kunde sluta upp med att smyga sig på en anonymt för jag slutade att bli chockad och förvånad för längesedan. Det gäller tyvärr allt det som sker ute i samhället också. Det skulle behövas något nytt och hoppfullt och de...