Tycker verkligen att det är märkligt att dem flesta människor har ett behov att känna sig mäktiga genom att trycka ner andra människor.

Denna konstanta fråga om makt och pengar kan inte krossa oss, men även motgångar måste finnas för att man ska kunna känna så, det vill säga att på ett sätt så måste det finnas onda och hemska saker. I slutändan är man som starkast med blandade känslor i sig.

Människor har under många tusen år visats sig var en elak art, förut var det riktigt brutalt men så är det idag med, man ser det till och med live från tv-rutan men det har liksom blivit ens vardag, så att man ser det nog inte på samma sätt och följderna är ju uppenbarligen väldigt annorlunda också. Människan är antagligen elak eller rädd och ytterst få ligger någonstans i mitten av det hela. Systemet styr allt idag och dem som styr det ja dem skrattar åt alla och då menar jag verkligen alla. Kommer det fortfarande se ut så när dagens ungdomar har dött ut?

Det som många kallar för ödet är för mig det som finns i det gömda psyket som ingen människa kan känna av, inte ens det som finns i sitt egna, men det där är liksom det som gör att oförutsägbara händelser redan är bestämda dock kan en tidpunkt aldrig fastställas. Man kan dock känna av varandras psyke genom att se in i varandras ögon utan att säga ett enda ord till varandra. När allting annat kommer omkring, ja det är då man vet om man hör ihop eller ej. Jag pratar om kärlek i dess alla tänkbara former.

Det som gör att vi kan leva våra liv som vi gör är vårat kära psyke, det är ett väldigt stort område som innehåller alla dess tänkbara kombinationer och det är det som gör varje människa unik, man kan kombinera hur som helst. Dock så innehåller det alltid någon form av godhet och någon form av ondska. Hur det balanseras beror på miljöer, uppväxt osv.

Man ska skratta för att det verkligen är kul, man ska blöda ur sitt hjärta när man är riktigt ledsen och man ska känna så som man själv vill. Allt sker inte av en orsak utan flera, men verkligheten är allt och därför så är orsaker det man ska söka för att få veta, men under tiden så får man leva i ovisshet.
Det jag egentligen vill få sagt är att det är dags att titta in i allas ögon, men speciellt våra små fantastiska liv som föds till världen och inse att tillsammans kan sluta kriga, avskriva världsskulder och börja bygga upp en generation som är tacksam, det är en lång väg men det är väl på tiden att börja nu? För att bara se styrkan hos vem som helst kan växa sig stark och bryta ner bekymmer, hat och missöden gör att jag vill se mer av världens hörn. Passionen i folks ögon, ansiktsuttryck med smak för livets orgasmer och leenden skapta av ren glädje, det fyller mig med livslust.

Jag är inte på något sätt troende, det finns liksom ingen högre makt för mig. Makt för mig är en negativ egenskap som skapar smärta, fattigdom, otrygghet, lögner och falska förhoppningar. Religion i övrigt, folk får gärna tro på en saga som skapats för att vissa ska kunna ha makt.
Jag litar på det som jag kan se, höra, känna, en liten andel människor, djur, de 5 elementen och växtlighet. Allt detta har skapats från olika ämnen och nej jag kan inte svara på vad ämnerna uppstod ifrån eller hur allt började, man kommer aldrig få svar på det.

Drömmar och fantasin är det som gör att vi kan få gjort saker och ting utan att helt dö ut. Tyvärr så är det så att dessa drömmar och fantasier förr eller senare dör ut. Det är då man man först behöver vara ensam för att på nytt kunna skapa nya drömmar, låta fantasin flöda och utveckla nya ideér.

Hat, glädje och sorg är en nödvändig egenskap allihop för att även kunna utvecklas ännu mer, detta kan också skötas ensamt för en kort period. Men i slutändan så behöver vi alla ett par medmänniskor i våra liv för att drömmar och fantasin ska blu fullutvecklade, för att man inte ska tröttna och tappa sitt psyke totalt. Så enkelt är det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns ju en massa vetenskap om sjukdomar numera. Psykiska som fysiska, men det finns även dem som är en blandning av båda skulle jag vilja säga, depression är det jag tänker mest på. Man är ju så medveten om att det finns men få orkar ta sig igen...

Man börjar märka av kvinnorna mer och mer i ett samhälle som tyvärr till mestadelen är styrt av män. Detta är kvinnor som vågar stå på sig och det är en syn som jag verkligen tycker om, världen behöver verkligen det. Det är dock fortfarande viktigt a...

 “Jaha ja det ligger ytterligare ett lik på gatan, det 4:e för dagen En mun mindre att mätta, en mindre att spotta på efter att blivit nedslagen Det är en framtid vi sakta erbjuder barnen som föds till denna värld Det kryper längst ens hu...

 Ibland så önskar jag framtiden kunde sluta upp med att smyga sig på en anonymt för jag slutade att bli chockad och förvånad för längesedan. Det gäller tyvärr allt det som sker ute i samhället också. Det skulle behövas något nytt och hoppfullt och de...

Vansinnets melodier har dock alltid öppnats med ett dövt trumslag och varenda gång så har jag alltid skymtat något men aldrig riktigt kunnat se vad det är för något på grund av att det har vart så dimmigt. Sen förstår jag att det är kläder som slits ...