Man börjar märka av kvinnorna mer och mer i ett samhälle som tyvärr till mestadelen är styrt av män. Detta är kvinnor som vågar stå på sig och det är en syn som jag verkligen tycker om, världen behöver verkligen det. Det är dock fortfarande viktigt att inte låta det gå för långt, för inget löser det hela om männen börjar tryckas ner på samma sätt. Det handlar om att det ska vara en jämn balans mellan könen. Ja det kommer alltid att finnas skillnader, men jag ser gärna i en nära framtid att man inte lägger så stor vikt på det, det hade vart skönt om man slapp höra om argument som det vänds, vrids och spottas på, för i slutändan så är dem faktiskt till större delen ointressanta.

Hur kan det fortfarande finnas löneskillnader mellan könen? I många länder så är det fortfarande mannen som är den som styr och ställer där hemma, det kanske vore på sin plats att inse att vi lever i en tid då den tanken bara är ett skämt. Om jag skulle få frågan om det borde finnas gränser för hur långt man kan ta det hela så skulle jag svara nej. Dock så tycker jag det är viktigt att man får vara den man vill vara. Vill man vara en kvinna som är sminkad, har högklackat och är klädd i en klänning så är det självklart ok. Vill man visa sina kvinnliga sidor och kropp så är det också ok, vill man vara en kvinna klädd i manliga kläder och ha en mer maskulin sida så är det ok. Detsamma är det för män som vill vara den dem är, vare sig dem är maskulina eller femenima. Det enda som är viktigt är att man inte trycker ner varandra. Detsamma är det med vad som är kvinnligt och manligt, vilka som än bestämt det tyckte det då och vad spelar det för roll nu?

Hur ska man ställa sig i frågan om hur man ska uppfostra sina barn så tycker jag själv att man inte ska lägga så stor vikt vid det ens då. Tyvärr så är det en lång bit kvar innan det kommer bli accepterat i samhället.

Det finns ju så många minoriteter, kulturer och människor där ute som alla skall kunna fungera tillsammans även om man inte står för samma sak. Sen behöver man inte älska varandra för det och om man under några som helst omständigheter inte tål varandras ideér, prioreteringar, filosofier och syner på saker och ting så kan man ju låta bli att påpeka det och hålla sig ifrån varandra. Man skall ju kunna argumentera utan våld, ta upp det man står för utan att få en smäll på käften och diskutera utan att starta ett upplopp. Att det fortfarande tillverkas vapen som faktiskt används för att kriga mot varandra är en skrämmande syn. Att folk måste använda sina nävar och ben för att slåss är ju helt jävla otroligt. Behöver verkligen världen dö ut innan man fattar allvaret i det hela? Hur svårt kan det vara att börja om från början? Hur svårt kan det vara att låta bli att kalla någon för utlänning, varför är det så viktigt att lägga energi på var människor kommer ifrån, det är ju så sjukt. Det är ju skrämmande för många att ha ett utländskt efternamn.

Jag har aldrig skämmts för mitt efternamn Palenzuela. Jag har ett arv i mitt blod som jag är stolt över, mina mor- och farföräldrar har kämpat för att deras barn, barnbarn och framtida arv ska ha det bra. Jag har fått lära mig den hårda vägen vad som är rätt och fel. Att bekvämlighet inte alltid är att räkna med. Jag blev mobbad i skolan, jag hade stora öron och det fick jag verkligen veta. Jag skulle ljuga om jag sa att jag sällan hade en natt då jag grät mig till sömns. Jag slog tillbaka ett par gånger, men det fick jag skit för, jag handlade fel sa lärarna och att jag skulle lära mig att kontrollera min ilska. Min ilska är något som jag faktiskt skämms över då och då, dem som känner mig vet hur förbannad jag kan bli. Det har jag fått utlopp för på andra sätt idag, sist jag var riktigt förbannad så målade jag om mitt kök. Tyvärr så vände jag den mot andra, jag började hata människor istället, jag var homofobisk, jag tyckte att 98% av alla människor var äckliga och vidriga. Jag var faktiskt äcklad av det under en lång tid, sen så träffade jag dem människor som jag stolt kallar för mina bästa vänner. Vi har kysst varandra, män som kvinnor, och har än idag få gränser över vad som inte är ok och äckligt. Det är tack vara dessa människor som jag släppte allt det som höll mig tillbaka, som gjorde mig hatisk mot sådant som man inte ska lägga energi över.

Detta är också ett ämne som man inte ska behöva slåss för, man ska inte behöva demonstrera, folk ska kunna vara som dem är utan att dem ska behöva bli nedslagna och folk ska inte behöva dö av svällt och makthungriga människor. Jämställdhetens färger borde lysa starkt och man skall stolt kunna hjälpas åt istället för att förstöra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns ju en massa vetenskap om sjukdomar numera. Psykiska som fysiska, men det finns även dem som är en blandning av båda skulle jag vilja säga, depression är det jag tänker mest på. Man är ju så medveten om att det finns men få orkar ta sig igen...

Tycker verkligen att det är märkligt att dem flesta människor har ett behov att känna sig mäktiga genom att trycka ner andra människor. Denna konstanta fråga om makt och pengar kan inte krossa oss, men även motgångar måste finnas för att man ska ku...

 “Jaha ja det ligger ytterligare ett lik på gatan, det 4:e för dagen En mun mindre att mätta, en mindre att spotta på efter att blivit nedslagen Det är en framtid vi sakta erbjuder barnen som föds till denna värld Det kryper längst ens hu...

 Ibland så önskar jag framtiden kunde sluta upp med att smyga sig på en anonymt för jag slutade att bli chockad och förvånad för längesedan. Det gäller tyvärr allt det som sker ute i samhället också. Det skulle behövas något nytt och hoppfullt och de...

Vansinnets melodier har dock alltid öppnats med ett dövt trumslag och varenda gång så har jag alltid skymtat något men aldrig riktigt kunnat se vad det är för något på grund av att det har vart så dimmigt. Sen förstår jag att det är kläder som slits ...