Jag mötte en man häromdagen, han hälsade mig välkommen och tog fram ett glas,

han hällde upp det finaste av alla sorters vin till mig och skålade själv med en tom hand.

Jag tittade på vinet och tänkte för mig själv att jag inte alls betraktar smaken som en vän

men när jag sänkte min arm igen så förstorades den okända mannens öga genom glaset

det var så bekant, det såg glatt på mig och jag kunde inte alls förstå vitsen med det hela.

Mannen tittade på mig nu med en sorgsen min och frågade vart min resa skulle leda,

den skrovliga whiskeyrösten kände jag också igen, var hade jag hört den innan,

mannen blev nu riktigt arg och frågade mig om jag ville bli som han, sluta som ingenting

det ville jag självklart inte och han tittade nu glatt på mig, han sa att han en gång vart som mig.

Plötsligt kom det upp för mig att den gamla mannen var jag, så jag drack upp vinet,

till min förvåning så kändes smaken som en vän för det var något nytt och annorlunda.

Jag vände min rygg mot den gamle och gick ifrån honom, jag tog en annan väg.

Detta är dikter skrivna rätt upp och ner, namnlösa likt känslorna kring dem:

“Jag hör hellre ditt smärtande skrik än och sitta här och höra mig själv andas tomma andtag
jag smakar hellre dina tårar, jag känner hellre ditt blod mot min hud, jag tar hellre emot dina slag
det var längesen nu men jag vet inte längre om solen skiner på dig, jag känner ingen värme
det spelar väl ingen roll att mitt hjärta pumpar mitt svarta blod, du ser ändå inte mig längre
men från en vägg bakom mig hör jag lyckans symfoni spelas ifrån en violin som saknar en sträng
jag tvingar fram ett leende, det är det enda jag kan göra för att värma mig från kylans refräng”

“Den dag då jag såg in i dina ögon, då jag såg sorgen skrika av vrede
då kunde jag äntligen vila mina svidande fötter, mitt inre bytte skede
med tiden blev din hy blekare, din röst blev hesare och dina ögon rödare
mitt förflutna hann ifatt mig, mina gamla val visade sig, det ville ha mer dödande
den tiden då ditt inre ruttnade så satt jag med ryggen vänd mot dig med sorg i min hals
fåglarna fick sina vingar sönderbrända och lyckan dansade iväg i en vals”

“Detta rop ifrån ingenstans sliter mig i stycken

Denna tomma melodi av pest hänger runt mig som flera smycken

Denna stank kommer ifrån något som en gång var vid liv

Jag hör hur något stort kommer emot mig med stora kliv

Han säger sig vara ångesten som kommitför att stanna

Han berättar historier om hur folk en gång var I behov av varandra

Men ett krig skapt av känslor förstörde det vackra som var uppbyggt

Det enda man hör är att det inte är någn idé att planera en flykt

Här sitter jag nu och och fryser med honom i min närhet

När detta tar slut är det ingen som vet”

“Alla dina andetag lät som en tung suck, dem stank som botten av en tömd flaska

Du tittade på mig som om det vore för sista gången, dina ord visade sig vara falska

Jag såg hur du med en lättnad bara gicvk ifrån mig och lämnade allt som vi hade skapat

Jag kände hur tiden stod still, jag försökte stanna kvar det som du nu hade kapat

Än idag så kan jag bara ligga ner och önska dig illa, men jag ångrar mig alltid

Än idag så vet jag att mitt nya jag inte är komplett, men det kommer att bli så i någon framtid”

“Jag har ännu inte funnit den sanna kärlek som mitt hjärta ska slå för

Nu så sprider det sig I mina tankar som en ruttnande odör

Jag trodde mig vilja sitta I min egna tystnad och bara lyssna

Fast jag känner ändå något som fick den tanken att vissna
Det är inte meningen att jag på en vilseledande stig, ensam, ska vandra
Fast så kommer det att förbli, tills den dagen då man kan lita på varandra”

“En gång i tiden fick ditt leende månen att vissna och solen att sluta lysa

Men det skulle visa sig vara för bra för att vara ens i närheten av sant

Det som sägs vara poesi är egentligen eldar som bränner upp ens hopp
Känslorna som fick en att vilja stiga upp på morgonen började att frysa

Känslorna som fick en att sluta söka i sitt inre, visade sig i en ny variant

Känslorna som fick en att somna på nätterna, försvann ur min kropp”

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns ju en massa vetenskap om sjukdomar numera. Psykiska som fysiska, men det finns även dem som är en blandning av båda skulle jag vilja säga, depression är det jag tänker mest på. Man är ju så medveten om att det finns men få orkar ta sig igen...

Man börjar märka av kvinnorna mer och mer i ett samhälle som tyvärr till mestadelen är styrt av män. Detta är kvinnor som vågar stå på sig och det är en syn som jag verkligen tycker om, världen behöver verkligen det. Det är dock fortfarande viktigt a...

Tycker verkligen att det är märkligt att dem flesta människor har ett behov att känna sig mäktiga genom att trycka ner andra människor. Denna konstanta fråga om makt och pengar kan inte krossa oss, men även motgångar måste finnas för att man ska ku...

 “Jaha ja det ligger ytterligare ett lik på gatan, det 4:e för dagen En mun mindre att mätta, en mindre att spotta på efter att blivit nedslagen Det är en framtid vi sakta erbjuder barnen som föds till denna värld Det kryper längst ens hu...

 Ibland så önskar jag framtiden kunde sluta upp med att smyga sig på en anonymt för jag slutade att bli chockad och förvånad för längesedan. Det gäller tyvärr allt det som sker ute i samhället också. Det skulle behövas något nytt och hoppfullt och de...