Det finns ju en massa vetenskap om sjukdomar numera. Psykiska som fysiska, men det finns även dem som är en blandning av båda skulle jag vilja säga, depression är det jag tänker mest på. Man är ju så medveten om att det finns men få orkar ta sig igenom det, jag tror helt enkelt det har kommit för att stanna. Man kan känna vissa euforiska tillfällen, men var finns rättvisans färger bland allt det svarta och mörka? Man har knappt tid att ta en lång titt på ens egna insidan och ta reda på hur det egentligen står till, man ska inte behöva känna hur saker och ting dör ut tack vare brutaliteten som omringar oss, för att med kärlek så kan man till och med övervinna döden, det är inget jag bara säger utan jag vet själv om det, så jag talat ut genom mina egna erfarenheter och kärlek är den starkaste kraften hos oss alla, men även den har skrämt iväg många. Den har i många fall även skrämt mig och jag har ibland undrat om det inte bara är en illusion, en flyktväg för att må bra för ett par dagar. Känslor förändras ju så ofta tycker jag, det är det jag vill komma fram till.

Reklamer, annonser, ständig uppdatering av elektronik, artiklar om hur du ska se ut, vilka kläder du ska ha, vad du ska väga, hur du ska banta, vad du inte ska äta, hur du ska nå framgång, hur du blir rik, senaste och fräckaste bilmodellerna och allt anat gör att människor bli sjuka av stress. Förut så såg man i alla fall falska fasader av leenden, men nu så ser man bara människor springa runt som boskap redo för slakt.

Ni som läser detta, tänk er en reklamfrizon, även i storstaden. Tror inte ni att man skulle känna sig mindre stressad? Jag är fullt övertygad om det. Det som jag saknar allra mest är en plats finns inne i Volvo lastvagnar, det är en utav lunchrastplatserna som är uppbyggt som en oas, med sköna sittplatser, sköldpaddor som kröp runt, ljudet av vattenfall och total avkoppling, inget brus, inget oljud, utan total tystnad. Sådana platser borde finnas lite varstans. Då skulle man nog må mycket bättre, inte ens hemma så får man vara ifred länge, det räcker med allt man ser på TV och just därför så har jag inga kanaler installerade på min TV, det kommer aldrig någonsin ske.

Ett annat problem är att i dagens samhälle så ska man sitter instängd så mycket som möjligt. Den instängda världen är våran nya tidsålder och den växer sig starkare för var dag. Sitta instängd med siffror som skapar ett system som styr och ställer, är det verkligen en trygg framtid? Man måste nog göra våra framtida barn medvetna om att det faktiskt finns en värld utanför väggarna också, utan datorer, TV och mobiltelefon. När lämnade du senast din mobil hemma, frivilligt, utan att känna att du saknar den? Skulle du kunna ha den på ljudlös och undanlagd utan att behöva kolla den då och då? Sen så är givetvis inte teknik bara skit, det har underlättat mycket också på ett positivt sätt.

Tyvärr så tror jag tror jag tillhör den sista skaran av barn och ungdomar som var ute och byggde kojor och blev förbannade för att man tyckte man skulle behöva vara hemma så tidigt. Dem i min ålder kunde gå runt på stan utan att behöva se stressade människor överallt, man hade faktiskt till och med tid att hålla upp dörrar för andra, man kunde sätta sig jämte helt okända människor utan att det kändes obekvämt och någon dag så måste jag ta reda på om folk fortfarande sjunger på bussen/spårvagnen in till stan på g till någon fest eller tillställning och på väg hem därifrån sen. Minns gamla klassiker som ”man får inte suga kuk på linjebussen” osv.

Tyvärr tillhör jag också den generationen som var med och såg allt detta förfalla, det är tråkigt som fan. Men jag är tacksam för att jag fick kämpa för att spela in låtar ifrån CD till band som man sen spelade på sin bandspelare nere vid stranden och i parkerna, man satt tillsammans ute tills solen gick ner och man hade skoj som fan och om stämningen var lite nerstämd så hittade man alltid på saker för att göra det roligare, vissa människor, eller jaja, jag klädde av mig till kallingarna, öppnade en folköl och harmlöst slängde mig ut ifrån bron i Kungsparken rakt ner i kanalen och på vägen ner försökte jag få i mig folkölen så fort som möjligt. Det var tider det.